En fond är en samling, eller portfölj, av aktier och/eller räntebärande värdepapper. En fond innehåller ofta värdepapper för flera hundra miljoner kronor. Den som sätter pengar i en fond äger en liten del av fondens värde. Fondens tillgångar ägs helt och hållet av de andelsägare som satt in pengar i fonden. Om en fond innehåller aktier i t ex 70 olika börsföretag blir andelsägarna indirekt aktieägare i alla de 70 bolagen. Om tillgångarna i fonden ökar i värde stiger också värdet på varje andel. Andelarnas värde kan uttryckas som ett genomsnittligt anskaffningsvärde. Fonder anses generellt som tryggare (mindre risk) än de underliggande värdepapperna eftersom den sprider riskerna. Olika fonder har dessutom olika riskprofil beroende på hur de investerar pengarna. Fonder som investerar i nystartade företag eller i utvecklingsområden kallas högriskfonder medan räntefonder kallas lågriskfonder. Eftersom en fondförvaltare tar hand om fonden och köper och säljer värdepapper för fondens pengar tas det ut diverse avgifter. Normalt kostar det någon procent av satsat kapital per år att ha pengarna i fonden. Men meningen är ju att fondens utveckling ska kompensera för den kostnaden och ge avkastning ändå.

Olika fondslag

Det finns många olika former av fonder. Några av de vanligaste formerna är aktiefonder, räntefonder och blandfonder.

Aktiefonder

En aktiefond är en fond som placerar minst 75% av fondförmögenheten i olika börsnoterade aktier. Fondens andelsägare blir indirekta delägare i alla de företag där fonden äger aktier.

Räntefonder

Räntefonder är ett samlingsbegrepp för fonder som placerar 100% i räntebärande värdepapper såsom obligationer och statsskuldväxlar. Det finns både korta och långa räntefonder. En obligation eller statsskuldväxel ges ut av till exempel stat, kommuner eller företag som ett sätt att låna pengar från allmänheten. Räntefonder innebär mycket låg risk, men också låg avkastning.

Blandfonder

En blandfond är en fond som investerar i både aktier och räntebärande värdepapper. Hur fördelningen av aktier respektive räntebärande värdepapper sker kan skilja sig åt mellan olika blandfonder och bestäms av fondens fondbestämmelser.

Fond-i-Fond

Numera finns även något som kallas Fond-i-Fond: en fond som innehåller andelar i en mängd andra fonder. Genom att investera i en sådan minskar man riskerna ytterligare jämfört med en vanlig fond. Förvaltningskostnaden i en sådan riskerar dock att bli högre i och med att avgifter tas ut både i fond-i-fonden och i de fonder som fond-i-fonden äger.

Indexfonder

En indexfond strävar efter att utvecklas som ett index, tex OMXS30 som kan sägas utgörs av de 30 mest omsatta aktierna på Stockholmsbörsen. En indexfond följer därmed ett känt och transparent recept för sina placeringar som gör att fondbolagen slipper betalar för analys. Indexfonder har ofta väsentligt lägre förvaltningsavgifter än andra aktiefonder.

Börshandlade fonder - ETF

En börshandlad fond (Eng. ETF för Exchange Traded Fund) är en fond som handlas över börsen som en aktie. Oftast är de indexfonder, men undantag finns. För att kunna handla en ETF behöver man en aktiedepå. Genom ett köp får man bred riskspridning till låg kostnad. Fondtypen handlas till samma villkor av institutioner som privatpersoner. För närvarande (2006-12-27) finns sex fonder noterade på Stockholmsbörsen: XACT Bull, XACT Bear, XACT OMXS30, XACT OMXSB, XACT VINX30 och XACT F Euro. Internationellt finns populära SPY och QQQQ som investerar i respektive S&P 500 och NASDAQ 100. Börshandlade fonder har ofta lägre förvaltningsavgifter än indexfonder men vid handel betalar man vanligt aktiecourtage till sin mäklare.

Hedgefond

En hedgefond är ett sammanfattande begrepp för många olika typer av värdepappersfonder. Gemensamt för dem är att de har friare regler för sina placeringar än exempelvis aktiefonder. De kan använda belåning, blankning och placeringar i olika typer av derivat för att öka sin avkastning. Namnet antyder att fonderna är baserade på hedging, men trots att affärsidén bygger på att fonden alltid ska ge positiv avkastning oavsett hur det går på börsen, så är det i praktiken fullt möjligt att fonden går med förlust. Vanligt för hedgefonder är att de syftar till absolut avkastning, dvs en avkastning som är oberoende av hur börsen går. De har också vanligen en prestationsbaserad ersättning. En vanlig ersättningsform är att förvaltningsavgiften är 20 % av den avkastning som överstiger statslåneräntan per år. En traditionell och på 90-talet vanlig syn på hedgefonder är att sådana tar hög risk och bör undvikas av gemene man. Detta har bland annat sin grund i att hedgefonden LTCM (Long-Term Capital Management) förlorade 4,6 miljarder dollar och gick i konkurs 1998, trots att Nobelpristagare ingick i fondens styrelse. Idag 2006 är synen annorlunda - det finns både hedgefonder som tar hög risk och sådana som har betydligt lägre risk än aktiefonder. Den 1 juni 2006 gjorde ECB ett uttalande i Financial stability review, där hedgefonder sades vara farligare än fågelinfluensa. Oron grundar sig i att de populära hegdefondernas placeringsstrategier blir alltmer likriktade, vilket innebär att de tillsammans förstärker en eventuell negativ trend på ett sätt som skulle kunna utlösa en finansiell chock i klass med fågelinfluensan eller någon annan pandemi. Genom fondernas relativt höga skuldsättningsgrad skulle bankvärlden också drabbas av effekterna. ECB menar att flocktendensen är värre nu än på LCTM-konkursens tid.

Etisk fond

Etiska fonder är en fonder som placerar spararnas investeringar i olika företag med hänsyn till etiska värderingar. Bankernas etiska fonder kan inrikta sig olika gällande etisk värdering, men de huvudsakliga kriterierna bygger på internationella överenskommelser i FN.